maddepaddesvensson

Över ett år har gått sedan jag stod där på universitetstrappan, lagom förvirrad och med en blandning av lycka och sorg. Lycka över att äntligen vara klar med studierna och sorg över att en era nu var förbi! När jag stod där trodde jag nog aldrig att livet skulle se ut som det gör idag!

Planen var att vara kvar i Lund, jag skulle ju fortsätta att leva lite som student, jobba, umgås och festa. Det var planen! Men i slutet på September fick jag se mig besegrad! Jobben lyset med sin frånvaro och alternativen var få. När det damp ner ett jobb erbjudande  i Blekinge kunde jag inte annat än att tacka ja, på 5 dagar packade jag och flyttade ut ur lägenheten jag de senaste 2 åren hade delat med Nettan.

Flyttlasset gick till Blekinge och Hartsvägen 3. Utan bostad fanns det inga andra alternativ än att flytta hem till päronen en sväng. Efter ca 6 veckor ”hemma” Fick jag så äntligen en egen lya. Flyttade in och mitt liv som ensamboende började. Tog lite tid att vänja sig, var ju van vid att ha någon att dela vardagen med. Någon som frågar hur det är, någon som vill kolla film och hänga i soffan på kvällarna. Här i min nya alldeles egna lägenhet kände jag mig ganska ensam och övergiven. Men efter några månader fann jag mig i min nya livssituation.

Hoppade från jobb till jobb, först var jag på sjukhuset, sen på hemsjukvården i Karlshamn, efter det Hemsjukvården i Sölvesborg och efter det tillbaka till Karlshamn.

Nu har jag snart spenderat hela sommaren på Läkarhuset och i September bär det ner till Sölvesborg igen! Man tar de jobb som finns, dagens jobbmarknad lämnar ingen plats för att vara kräsen. Glad så länge jag har jobb!!

Men som sagt nu har jag varit färdig sjuksköterska i mer än 1 år, och äntligen börjar jag känna mig som ett med sjuksköterskerollen. Börjar känna att jag vet vad jag håller på med. Hjärtat stannar inte längre varje gång telefonen ringer och jag känner mig inte som den bortkomna kusinen från landet. Det är en härlig känsla men jag kan ärligt säga att jag fortfarande inte vet om det är detta jag vill syssla med resten av mitt liv!! Men det märker vi.

Trots att året inte blivit som jag tänkt mig så är jag ändå nöjd och tillfreds. Allt löser sig, man får ta det som det kommer :-)

Höres och störes